Förra helgen var jag hemma i skåne, där det fanns snö, lugn och barndomsnostalgi. Plus en mamma och en pappa. På lördagen utbrast jag ganska jättespontant att "nu ska jag åka skidor!" och det gjorde jag. Mysteriet med att knäppa fast skidorna vid fötterna var faktiskt inte svårt som jag kom ihåg det, vilket nog berodde på att jag inte åkt skidor på runt tio år. Jag åkte ganska mycket rakt fram på en åker, snubblade lite men fick faktiskt igång något slags flyt innan jag tröttnade på att mina fötter kändes väldigt opraktiska att gå runt med, och gick istället runt lite med vanliga skor. "Fin vinter" tänkte jag. Det var som vinter ska vara - massa snö, inte alltför helveteskallt och blåsigt och jag hade massa lager varma kläder. Jag lade mig lite på rygg och kastade snöbollar högt upp i luften, men inga träffade huvudet på hemvägen. En ganska stor besvikelse, bedriften att faktiskt lyckas med att träffa huvudet huvudet hade nog känts bättre än vad den plötsliga kylan hade känts jobbigt, tänkte jag. Efter ett tag blev tårna alltför kalla, och då var det praktiskt att ha ett hus med värme i att krypa in i. Senare på kvällen spelade vi monopol och jag vann något jag skulle vilja kalla en jordskredsseger. Det var kul. Resten av helgen ägnade jag mig mer eller mindre åt att vara nostalgisk genom att titta i fotoalbum och leka med små bilar med namn.

På söndagen åkte jag hem till götet och inte en alls lika lugn vardag. En massa skolarbeten hit och dit och epilepsianfall (nä, inte jag alltså) och ett par jobbiga och stressiga men samtidigt mysiga praktikdagar. Alla dagisdagar är egentligen ganska mysiga hur jobbiga och stressiga de än är. En dag klättrade jag på väggar (det var i förrgår) och en dag sov jag hela kvällen (det var igår) och idag har jag grupparbetat och mått ganska konstigt. Nu ska jag åka och möta Emma på station. Hejdå.

(Ett väldigt stressat inlägg)

Skåne, snö, skidor, monopol, nostalgi